Åtta saker jag saknar med Sverige

Idag har jag, på datumet, bott i Los Angeles i tre hela månader! En fjärdedel av min tid här är redan förbi, och jag har klarat av 1.5 kurser av 6 i skolan. Hur galet är inte det?

Jag börjar känna mig lite mer som hemma nu, men det saknas fortfarande några delar för att allt ska kännas “som vanligt” – det första jag behöver göra är att ta körkort! Jag misslyckades ju förra gången, men snart är jag på det igen. Jag har också märkt att jag bott här ett tag nu genom att jag saknar Sverige; inte bara familj och vänner utom liksom vardagssaker. Sådant som jag tar för givet eller till och med ogillar när jag är hemma. Egentligen skulle det bara vara sex saker då alliterationen hade varit perfekt, men jag kunde inte riktigt sluta skriva. Det kommer nog en del två snart, jag känner att det finns hur mycket som helst att sakna!

 

Åtta saker jag saknar med Sverige

  • Mörka höst- och vintermorgnar. Hade någon visat mig den här punkten för mig för fyra månader sedan hade jag typ skrattat och pekat finger, men alltså, visst finns det ändå något mysigt i att gå ut klockan sju en beckmörk morgon med lite pudersnö under fötterna? Det är helt tyst omkring en, himlen är sådär magiskt blåsvart och luften är kall och frisk. Jag har inte tröttnat på värmen i Kalifornien än, men jag har hellre en ordentlig höst eller vinter än mulet – så att en kommer på myshumör och vill gå i stickade tröjor – med 25 graders värme – så att en två minuter efter att ha lämnat huset drunkar i sitt eget svett.

 

  • Lättillgänglig veganmat. Även om Los Angeles är the city of vegans tycker jag att det är svårare att få tag veganmat eller -snacks här än i Sverige. På svenska McDonald’s kan jag välja mellan två helvegetariska menyer (McBean eller Veggie McWrap), här kan jag beställa pommes och en side salad. De andra kedjorna erbjuder inget annat, och i matvarubutikerna är det svårt att hitta omärkt veganskt godis (sådant som alltså inte marknadsförs som veganskt, men som ändå inte innehåller animaliska ingredienser, typ lakritsnappar och kolasnören) – här kan jag visserligen gå på flera olika restauranger som inte erbjuder något annat än helvegetariska rätter, men jag kan inte gå med mina kompisar till Donken och bli mätt.

 

img_20160607_113759

 

  • Antikonservatismen. Jag trodde att jag hade mött ultrakonservativa människor i Sverige, men det måste jag faktiskt ta tillbaka. Här går det inte en skoldag utan att jag har åtminstone en diskussion om varför det är konstigt att ens pappa fortfarande lämnar över en vid altaret/att folk inte kommer att hamna i helvetet om de inte tror på gud/att människor får ligga med hur många de vill utan att det är skadligt (så länge det är skyddat, i samtycke och inte ett självskadebeteende, såklart), äckligt eller skamfyllt/varför det är rasistiskt att klä ut sig till native American eller blackface på Halloween/the list goes on and on. Suckkkkkkk

 

  • Åldersgränser. Med varning för att jag kommer låta astöntig: jag saknar att kunna gå ut och dricka öl. Smsa en kompis och samma kväll ses över en öl eller ett glas vin. Det kommer jag inte att kunna uppleva här förrän jag har åkt hem igen, haha.

 

img_20160712_204010

 

  • Sociala koder. Även om alla är fett trevliga här, så är det svårt att tyda sociala koder när en befinner sig i ett annat land. Betyder “let’s do this again!” verkligen att de vill ses igen, eller är det bara en artighetsfras? När är det okej att börja prata om mer privata saker med sina vänner? Tycker folk att jag är otrevlig när vi hänger, bara för att jag inte beter mig/pratar/skämtar på samma sätt som de?

 

  • Stockholm. Stockholm är en helt galet vacker stad. Så mycket vatten, så mycket ljus, så mycket historia. Det första jag ska göra när jag kommer tillbaka är att gå runt i huvudstaden och bara njuta. Sen ska jag ta en öl. Hehe.

 

img_20160720_162811

 

  • Kollektivtrafiken. Alltså, ring mig i december 2017 när jag sitter på en smockfull buss, stelfrusen och fyrtio minuter, och påminn mig om den gången i oktober förra året som jag skrev att jag saknade SL för att de fungerar så bra. Jag saknar verkligen att inte ha mer än några minuters promenad till närmsta busshållplats och därifrån kunna ta mig vartsomhelst i hela Stockholm utan några problem. Här måste en antingen köra bil till centrala LA och pendla därifrån, eller vara beredd på flera timmars buss- och tågväg. *sätter in en påminnelse i kalendern den 14 december nästa år*

 

  • Kranvatten. Amerikanarna klorar sönder sitt vatten så vill jag fylla på min fult grälla vattenbehållare under dagen måste jag antingen a) leta upp en vattenautomat eller b) köpa vatten på flaska vilket känns så himla onödigt med tanke på miljö och allt vad flaskvatten innebär. Att bara kunna gå in i ett badrum och halsa direkt ur kranen är så himla underskattat.

 

Vad saknar du med Sverige när du är utomlands?

1 reaktion på ”Åtta saker jag saknar med Sverige

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.