Företag och dubbelmoral

Hej kompisar – finns det något bättre sätt att komma tillbaka från en bloggtorka på, än med ett bittert inlägg? Knappast, va?

 

Det här är något som har kliat i mig i veckor och jag har pratat om det med andra – både bloggare och vänner som håller sig utanför sociala media – samtidigt som jag försökt formulera ett inlägg som är tydligt men inte smutskastande eller småsint. Som rubriken lyder handlar det om företag och deras dubbelmoral, och då såklart främst svenska skönhetsmärken då det är dem jag har närmast och mest frekvent kontakt med i mitt jobb som makeupartist och som bloggare.

Det handlar om märken som säger att de är cruelty free men bara syftar på deras försäljning inom EU, märken vars grundare hyllas för sin kreativitet och nytänkande idéer när hen egentligen kopierar mindre konstnärer och makeupartister utan att ge cred, märken som kör stenhårt på sitt girl power-race men samtidigt har en styrelse med tre gånger så många män som kvinnor, märken som vill hylla och inspirera alla kvinnor men har ett white-washat Instagramflöde, märken som trycker på att de är cruelty free men inte vill veta av att de exploaterar kvinnor och barn i u-länder, och så vidare, och så vidare.

 

http://wearyourvoicemag.com/wp-content/uploads/2016/11/mulan-now-pour-the-tea.gif

 

Det som frustrerar mig är att det inte alltid är särskilt tydligt att detta sker, särskilt inte för konsumenter. Alla vet att Jeffree Star är rasist, men få har koll på hur ledningarna i svenska företag ser ut eller hur deras grundare beter sig “off-camera“. Vad beror det på, och vad kan vi – som influncers och konsumenter – göra åt det?

Om det handlar om att vi inte bryr oss, så måste det också handla om olika grader i helvetet. Varför bryr vi oss om att en amerikansk youtuber med ett företag är rasist, men inte om ett svenskt företags chefer driver sina anställda till utbrändhet? Jag vet inte var gränsen går, inte hos er och inte hos mig. Jag vet inte heller hur jag ska markera gränsen. Om jag skulle utesluta de varumärken som jag personligen vet är problematiska, skulle jag ha otroligt få att skriva om. Mitt urval begränsades något otroligt redan när jag gick cruelty free, och jag funderar på att övergå till bara veganska produkter. Om jag dessutom ska utesluta produkter vars producenter beter sig som, för att tala klarspråk, svin på olika sätt blir det urvalet ännu smalare (flera av de märken jag syftar på i det här inlägget har nämligen många veganska produkter i sina sortiment). Dessutom känner jag självklart inte till alla skelett i beautyvärldens garderober, och att då utesluta vissa men inte andra blir på ett sätt dubbelt, om du förstår hur jag menar.

 

Bildresultat för spilling the tea gif

 

Som konsument har jag valt att inte köpa produkter från de företag som jag tycker betett sig som mest omoraliskt, och där problemen beror främst på grundare/högsta hönset snarare än de anställda. För mig är det värre med en företagsledare eller frontfigur med olika beteenden beroende på om sammanhanget är offentligt eller privat, än med en anställd pr-person som skött företagets damage control på ett dåligt sätt i stundens hetta. Det är värre för mig med konstnärligt intrång än att ett företag svarar undvikande på frågor om djurtester (jag undviker alltså båda, men det kokar mer i mig i det första fallet).

Som bloggare har jag helt slutat skriva om de företag som jag tycker är absolut värst. Jag vet inte om ni har märkt det, men för mig har det varit en tydlig markering. De märken jag slutat skriva om har dessutom riktigt bra produkter, och är i skov mer eller mindre superpopulära, och det är så klart tråkigt att jag känner att jag inte vill visa er de fantastiska swatches eller resultat jag fått fram med produkterna. Det är också tråkigt att jag förlorar plats i flöden och bloggosfären när jag inte bloggar om lika många produkter längre – inte ens de megahypeade nyheterna alla pratar, instagrammar, bloggar och youtubear om. Men för mig är det viktigare att det känns bra i magen, och att jag vet att jag inte marknadsför produkter som ger pengar till personer jag inte vill ha att göra med.

 

Hur ser ni på det här med företag och dubbelmoral? Var drar ni gränsen för vilka produkter ni konsumerar?

 

Jag har valt att inte publicera namnen på de företag jag tänker på även om alla exempel är knutna till specifika varumärken. Det är inte det relevanta här, även om jag gärna hade skrikit ut det till hela världen om det hade gjort att folk slutade konsumera deras produkter. Tyvärr fungerar det inte så.

Rebecka - Bex Beauty

6 Comments

  1. Alltså jaaaaa på konstnärliga intrång. Minns när Zara sålde patches som var kopierade från någon konstnär också och det gjorde mig såå jävla upprörd. Fattar inte hur folk kan vara så respektlösa när det kommer till andras idéer??? BRA INLÄGG IAF HEJA

    • Ja, men eller hur! Det var så respektlöst och dåligt skött att jag fick ont i huvudet. Vidrigt när företag profiterar på mindre konstnärer utan att de får ett smack för sin kreativitet.

  2. BRA inlägg! Tycker det är så jäkla viktigt att sätta sina egna gränser för var någonstans man tycker det är för långt. Jag har satt att företaget måste vara cruelty fred, jag premierar veganskt och undviker företag som jag tycker är megaröv. Oftast när det är dubbelmoral eller raka osanningar. Bojkottar företag som är lögnaktiga och som försöker få kunder att tro att de är annat än vad de är. Gillar ej! Tycker också konstnärligt intrång är fett fult

    • Tack! Du och jag har nog liknande värderingar när det kommer till bloggmaterial, och det är rätt skönt att veta. Att en inte själv är fett småsint eller jobbig, utan att andra faktiskt också tycker att samma skit är viktig. Och om flera personer börjar sätta samma gränser så kanske företagen till slut skärper sig!

  3. Riktigt bra inlägg om ett viktigt ämne! <3 Men det är ju svårt att veta var en ska dra gränsen för vad som känns omöjligt att stödja och vad som en kan låta passera oavsett om en vet negativa saker. The curse of the Internet, haha. Jag försöker vara ganska principfast, men märker att jag verkligen vacklar i vissa fall. 😕

    Jag har t.ex. inte tagit steget ut att bli helt cruelty free, vilket ju egentligen känns skitkonstigt och väldigt "out of character" för att vara jag. Jag har verkat lägga någon slags gräns vid rasister, sexister och företag som uppenbart lurar sina kunder. Vi kan inte vara hela världens samvete liksom, samtidigt måste en ju ta beslut somt en kan leva med och fortfarande sova gott på nätterna. Svårt som fan!

    • Intressant det där med att inte tillåta människoexploatering men vara okej med djurtester, eller tvärtom (som jag mer kan känna igen mig i). Vad beror det på? Visst, att en inte orkar bära allt, som du skrev – men varför drar vi gränsen för olika saker? Superintressant att vi alla har olika värderingar och prioriteringar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *