David mot Goliat

Om du har följt mig på Instagramstories det senaste halvåret har du kanske uppfattat att jag legat i juridiskt krig med ett företag, något som började med en obetald faktura och slutade i domstol. I veckan tog cirkusen slut, och därför vill jag dela med mig av hela händelseförloppet från början till slut. Alla namn som förekommer i inlägget är påhittade.

 

Bakgrund

Företaget är ett välkänt mediaföretag som 2016 omsatte drygt 78 miljoner kronor. De jobbar i nära kontakt med content creators och influencers, vilket är en av anledningarna till att jag vill skriva det här inlägget: det är inte bara skumma småföretagare som försöker komma undan med att inte betala struntsummor, och jag vet att många av mina kollegor, läsare och konkurrenter antagligen kommer att ha kontakt med dem någon gång i arbetslivet. Jag vill belysa hur en juridisk process av den här typen går till, och vad som händer när en ensam frilansare sätter sig emot ett mångmiljonbolag som har mycket starkare muskler än en själv. När David möter Goliat.

 

Oktober 2017

Den 23 oktober 2017 ser jag en annons i en frilansgrupp på Facebook, där en SFX-makeupartist söks. Makeupartisten ska kl. 10-21 sminka ett antal anställda hos Företaget för en Halloween-fest och uppdraget är betalt. Jag skickar iväg ett mail och får kontakt med Företaget via en person vi kan kalla Anna.

I mailkonversationen får jag veta att betalningen omfattar 2 000 kr exkl. moms, plus exponering i Företagets kanaler i sociala media med en räckvidd på ca 300 000 personer. När jag ifrågasätter det låga arvodet möts jag av total tystnad i två dygn, innan ett nytt mail trillar in där det står att jag fått “felaktig information” — arbetstimmarna är 12-20, max 8h, och ersättningen 4 000 kr exkl. moms. Då detta var i början på min karriär värderade jag exponering högt, förväntade mig att den skulle kunna ge mig fler jobb i framtiden och tackade därför ja trots det löjligt låga dagsarvodet.

 

November 2017

Den 3 november 2017 anländer jag till Företagets kontor, där arbetet ska ske. Dagen innan har jag fått ett schema uppdelat i 20 minuters-delar, och jag ska sminka 12 anställda plus 4 inhyrda statister till festen. Jag får många varierande sminkningar och tycker det är ett kul jobb väl på plats, men under dagen så märker jag dels att den halvtimme som var avsatt för min lunch har tagits bort och ersatts med ännu en sminkning. De har ingen vegansk mat på kontoret eller i närheten, och jag får klara mig på RedBull och lite bröd fram till ca kl. 17:30 då jag får tid över och kan springa till närmaste Pressbyrån och köpa en sallad.

Vid 18 ska jag börja sminka statisterna, men de är sena och jag kan inte sätta igång förrän nästan 45 minuter senare. Jag klockar ut prick klockan åtta och går hem trött, hungrig och stressad men muntrar upp mig med tanken på fakturan och exponeringen som förhoppningsvis kommer ge mig fler jobb i framtiden.

Dagen efter bekräftar Anna min faktura skriftligen. Utöver att de godkänt mina allmänna villkor, där betalningsvillkor, dröjsmålsränta och ev. juridiska påföljder behandlas, finns den obligatoriska infon såklart på fakturan — inklusive att den ska vara betald inom 14 dagar. Detta står tydligt på tre olika platser på fakturan och är omöjligt att missa.

 

 

Den 17 november förfaller fakturan. Jag har inte fått betalt, och inte heller någon shoutout på Instagram eller Facebook. Jag skickar en påminnelsefaktura och lägger på 450 kr i förseningsavgift helt i enlighet med lagen och de allmänna villkor som Företaget godkänt.

Den 20 november har jag fortfarande inte fått betalt eller ens en bekräftelse på min påminnelsefaktura och mailar därför Anna. Eftersom att vi börjar närma oss jul känns det mer och mer osannolikt att en video från en Halloweenfest ska dyka upp i deras kanaler. Jag får inget svar på detta mail.

Den 24 november, en vecka efter att påminnelsefakturan skickats, skickar jag ytterligare ett mail till Anna. Den här gången CC:ar jag också Företagets VD Bertil, och hotar med att ta ärendet vidare till inkasso om jag inte får in betalningen före slutet på november.

Inom en kvart får jag svar från VDn, som förklarar att Anna slutat på Företaget och att han “misstänker att det är därför du inte fått återkoppling på ditt mail”. Helt plötsligt kommer dock Anna in i mailkedjan igen, med ett syrligt mail där hon bestämt skriver att vi aldrig avtalat om när videon ska publiceras och att hon fortfarande har full insyn i vad som pågår. Konstigt då att inte svara på något av de två påminnelsemail jag skickat till henne.

Bertil skriver också, citerat: “självklart ska vi följa vad vi avtalat om”. Jag återger händelseförloppet, och får för första gången höra att Företaget inte har möjlighet att jobba med leverantörer som har kortare än 30 dagars betalningstid. Jag svarar att dessa villkor skulle presenterats för mig vid uppkomsten av avtalet; som allra senast när min faktura med “betalningsvillkor: 14 dagar” tydligt utskrivet inkommer till Anna.

 

December 2017

Den 1 december 2017 sätts 4 000 kr exkl. moms in på mitt bankkonto, med avsändare Företaget. Jag skickar ett mail till den ekonomiansvariga personen Cecilia som VDn Bertil CC:at, där jag tackar för delbetalningen och påpekar att förseningsavgiften på 450 kr fortfarande inte är betalad. Jag skapar en ny faktura på 450 kr, plus den avtalade dröjsmålsräntan på de 4 000 kr som blivit två veckor försenade (totalt 20,1 kronor).

Jag får ett svar från Företagets officiella “invoice”-mailadress, och alltså inte av Cecilia personligen, att de inte kommer att betala avgiften då de enligt sina villkor om 30 dagars betalningstid inte varit sena. Jag skickar följande mail, men möts återigen av tystnad:

 

Klicka på mailet för att förstora bilden.

 

Den 15 december förfaller påminnelsefakturan. Jag har inte fått betalt.

Den 17 december skickar jag in ansökan om ett betalningsföreläggande hos Kronofogden.

Den 21 december publicerar Företaget en video från sin Halloween-fest på Instagram, och creddar mig i bildtexten. Mailet som en av Företagets medarbetare skickar för att uppmärksamma mig på detta, inleds med “Hoppas du har en härlig julkänsla”. En följare, som jag inte har någon som helst koppling till, kommenterar klippet och poängterar att “ni är nog lite efter”.

Den 29 december har Kronofogden tagit emot min ansökan, men jag behöver komplettera med tydligare underlag. Jag skickar in några papper via mitt lokala Kronofogde-kontor.

 

Januari 2018

Den 17 januari 2018 meddelas jag av Kronofogden att Företaget har bestridit ansökan via sin VD, med motiveringen att de har interna processer som gör att de inte kan acceptera betalningsvillkor på under 30 dagar, och att de informerat mig om detta. Det framgår inte av bestridandet att det är först efter mina två påminnelser som de informerat mig om sina betalningsvillkor.

 

 

En kreditupplysning visade att Företaget sedan tidigare har tre avskrivna/återkallade ansökningar (2 under 2017, 1 under 2018) på mindre än 1 000 kr styck hos två stora banker. Det gav mig intrycket att Företaget satt i system att strunta i förseningsavgifter eller liknande kostnader, och istället lösa det via telefon. Tjurskallig som jag är, gjorde det mig bara ännu mer fast besluten att dra ärendet till sin spets.

I och med det lämnades ärendet vidare till tingsrätten den 23 januari.

I slutet av januari ringer Dani från Företaget upp mig och säger att hon “skulle vilja lösa det här som jag har diskuterat med ekonomiavdelningen”. Jag påpekar att det ligger hos tingsrätten och håller på att lösas via den vägen, men att hon gärna får maila mig för att se om vi kan komma fram till en alternativ lösning. Jag får aldrig något mail, men laddar ner en app som spelar in mina mobilsamtal ifall Företaget skulle få för sig att kontakta mig via telefon igen.

 

Mars 2018

Den 19 mars 2018 ringer en anställd vid Stockholms tingsrätt mig och meddelar att Företaget inte har bemött stämningen innan deadline den 16 mars. Han förklarar också att det egentligen skulle varit avslutat för längesedan och aldrig ens inkommit till tingsrätten. Detta då det var Företagets VD som bestridit ansökan, utan att vara behörig ställföreträdare (det skulle istället varit firmatecknare eller styrelsen som undertecknat bestridandet). Egentligen skulle Kronofogden redan där gett ett utslag, och utmätt skulden.

Ärendet kan därför avslutas nu genom en s.k. tredskodom, där domen faller till min fördel utan prövning då Företaget inte infunnit sig vid förhandling.

Jag får dock också veta att tingsrätten gjort ett fel när de scannat in mina dokument, och missat att ta med en sida där jag yrkar på att också få mina rättegångskostnader betalda av Företaget enligt Rättegångsbalken 18 § Kap. 8 a. Detta omfattar den tilläggsavgift à 600 kr som jag betalat in till tingsrätten, plus en timmes juridisk rådgivning à 1 699 kr inkl. moms.

För att inte gå miste om dessa utgifter, ber jag tingsrätten att skicka ut dokumenten till Företaget igen för att komplettera.

 

April 2018

Den 3 april 2018 ringer Företagets finansdirektör mig. Det här är ett utdrag ur vårt telefonsamtal.

 

Finansdirektör: “Jag jobbar som CFO på Företaget här och vi har fått in ditt föreläggande till tingsrätten.”

Jag: “Eh, ja, det är någon månad sedan.”

Finansdirektör: “Ja, precis. Eh, och jag tänkte säga till dig att vi är ju villiga att betala dig så att du slipper liksom hålla på och dra det här vidare, liksom, till tingsrätten.

Jag: “Fast det har ju redan dragits vidare till tingsrätten och jag förstår inte varför ni skulle vara villiga att betala nu när … när ni redan har bestridit det första gången det gick till Kronofogden och sen också när det gick till tingsrätten.”

Finansdirektör: “Ja, precis. Det var ju liksom utan min vetskap, i alla fall. Eh, men, eh, jag tänker såhär att det … det är inte tillräckligt med pengar, liksom, för att … eh … och jag förstår inte varför vi inte betalade det i första läget heller.”

Jag: “Nej, det gör inte jag heller.”

Finansdirektör: “Nej, det var ett misstag från vårt håll och tyvärr har det ju – skratt – blivit som det blivit. Men, eh, nu ligger det liksom på mitt bord och eh … ja. Jag tänker att vi löser det här och sen så kan du dra tillbaka målet. Vi står självklart för alla kostnader och så som du har haft.”

Jag: “Ja, för jag har lagt väldigt mycket tid och pengar på det här också. Jag har haft juridisk rådgivning och allt sånt.”

Finansdirektör: “Mm.”

Jag: “Så att jag vet faktiskt inte om det är värt för mig för jag har lagt så pass mycket tid och energi på det här att jag känner bara att det … ska vara klart och ni har haft så pass många chanser att lösa det. Speciellt när er VD säger att ni bestrider det att det är lite … det är lite kört.”

Finansdirektör: “Ja. Eh, men det som kommer hända är ju att går det vidare till tingsrätten …”

Jag: “Det har gått vidare till tingsrätten. Tingsrätten har pratat med mig så att det är … det ligger hos dem och håller på att avgöras i dagarna.”

Finansdirektör: “Ja. Eh … för att vi har nämligen fått då att vi skulle liksom återkoppla till dem innan den 9 april så … så … med vår liksom del i det här och så vidare. Antingen så löser vi det nu eller så kan vi liksom … Utfallet kommer bli detsamma, även om de bestämmer att vi ska betala eller om vi beslutar att betala dig, liksom, jag och du kommer överens om det nu. Eh, fast det enda som kommer ske är att vi spenderar ännu fler, liksom, ja, dagar, på att vänta då eller om, eh … ja, tingsrätten får höra av sig till oss och säga att “ja, men nu får ni betala det här”.

– Utdrag ur inspelning av telefonsamtal mellan Rebecka Cardholm och Företagets finansdirektör, 3 april 2018 kl. 10:47

 

Det finns dock en skillnad: dömer tingsrätten till min fördel och Företaget blir skyldiga att betala, kommer de också att få en betalningsanmärkning. Det gör att de som företag kommer att ha otroligt svårt att exempelvis ta lån eller handla på faktura.

Jag ber finansdirektören att maila mig, och hon skickar ett mail där hon tackar för samtalet och radar upp de summor de är redo att betala. Totalt uppgår dessa till 1 150,10 kronor, plus räntan sedan december.

Då jag, precis som jag sa i telefonsamtalet, lagt både tid, pengar och energi på ärendet tycker inte jag att det räcker när det är så nära att domen faller ändå. I samråd med mitt juridiska ombud föreslår jag därför en förlikningssumma på 25 000 kronor exkl. moms, med ett tillhörande sekretessavtal kring hela händelseförloppet. Pengarna ska finnas på mitt konto i tid för att jag ska hinna dra tillbaka målet innan den 9 april.

Hade jag varit ett mångmiljonbolag hade det definitivt varit värt 25 000 kronor för att slippa en betalningsanmärkning, en tingsrättsdom där alla handlingar är offentliga och att frilansaren som hållit på och “bråkat” skulle hålla tyst om det. Företaget avböjer dock budet, och därmed också sekretessavtalet, men är villiga att gå från 1 150 kr till 2 000 kr. Jag tackar nej.

Den 4 april kommer jag och finansdirektören skriftligen överens om att hon ska meddela tingsrätten att domen ska gå igenom.

 

Maj 2018

Den 3 maj, det vill säga för bara några dagar sedan, får jag det här meddelandet i min mailinkorg.

 

 

Cirkusen är slut, och jag vann. Domstolen dömer till min fördel; Företaget får en betalningsanmärkning som fläckar deras kreditvärdighet i några år, och rättvisa har skipats (haha). Det har inte kostat mig något mer än min tid eftersom att Företaget också kommer att stå för mina rättegångskostnader då kompletteringen gick igenom.

Totalt kommer de att betala mig 3 449,10 kr.

 

På ett sätt känns det lite trist att det är över — hela grejen har varit en rätt spännande följetong på mina Instagram stories och det känns nästan som att jag snuvats på 21 500 kronor — men det är så klart ännu skönare att det är över. Jag kan sluta tänka på processen, domslut och obetalda fakturor, och Företaget kommer att få betala. De tre tusen kronorna är kanske inte så sura i sig, men betalningsanmärkningen som hänger med dem i fem år är definitivt det. Förhoppningsvis har de lärt sig något. Vad tror du?

 

UPPDATERING

Den 18 maj, på den första dagen av min semester, ser jag att jag har ett missat samtal från finansdirektören på Företaget. Jag bestämde mig för att ringa tillbaka nästa arbetsdag, måndagen 21 maj. Jag hinner dock aldrig göra det, då finansdirektören skickar ytterligare sms. Här följer hela vår konversation:

 

21 reaktioner på ”David mot Goliat

    1. Men eller hur? Hela deras försvar och bestridande har ju också varit 100 % tomt snack som de själva måste ha vetat inte håller i rätten. Så pinsamt också att komma efter SEX MÅNADER och ba “vill du lösa detta?”! Lol.

  1. Jag har ju följt dig/detta ett tag. Alltså, sådana företag är fasiken the worst. Eller liksom inställningen. Än värre – de jobbar med att ta betalt pt Influencers men betalar inte de som hjälper dem?! Förstår att du ej vill nämna. Men om det är så att lilla jag råkar nämna här i kommentarsfältet efter gediget detektivarbete… äh blir bara så förbannad att ett företag som säger sig vara en förmedlare/agent/whatever åt personer i den här branschen (som jag förvisso inte är en del av längre, men fortfarande känner mycket för!) inte betalar andra personer i branschen (du är ju också en influencer)?! Åh jag kokar! Jag hade skämts så urbota mycket om jag var Sp…. ojdå – dem!!!!

    1. Ja, det har brunnit och kokat i mig i ett jävla halvår, haha. Hobbyjuristen i mig är överlycklig över tingsrättens beslut och att de äntligen åker dit (särskilt med tanke på det kreditupplysningen visade)!

  2. Måste verkligen hålla med Ida. Så sjukt och pinsamt att det ska gå så långt. Men jag är så glad och stolt över att du orkade kämpa och det kanske får fler att också vilja och orka. Keep on fighting! Du är grym <3

  3. Wow alltså! Man bråkar inte med Rebecka haha. Förstår liksom inte hur ett sånt stort företag tänker? Väldigt kul att du vann fallet, det satte dem på plats!

  4. Helt jävla insane! Hur ett stort företag kan bestrida en förseningsavgift på 450 kr och sen få en betalningspåminnelse som belöning övergår mitt förstånd. Men bra jobbat och grattis till vinsten!

  5. Från en processnörds håll – det här var så kul att läsa! Mindre kul med företag som försöker smita, men you go!

  6. Förstår dig i hela den här situationen till 100% men måste ändå fråga dig om du inte är rädd att de kan fläcka ditt rykte och med tanke på att du ändå är relativt ny?

    1. Jag tänkte på det innan jag publicerade inlägget, och vägde fördelar mot nackdelar noga. Till slut valde jag, uppenbarligen, att göra det ändå. Främst av anledningarna som jag listar i början av inlägget, men också för att Företaget var oprofessionellt, och att det var därför jag låg i. Jag har släppt sena betalningar både tidigare och senare, men Företaget betedde sig så ruttet och dåligt genom hela händelseförloppet att jag tröttnade. Det kanske är lite risky, men jag hoppas att de som läser inlägget ser det och inte bara att “Företaget betalade sent, hon överreagerade”. Hade det varit så att jag tog kravet till Kronofogden direkt, samma dag som den första fakturan var sen, hade jag förstått det perspektivet (och hållit med, haha).

  7. Grymt jobbat att du orkade ta striden och att utfallet blev till din fördel!
    För din info uppstår en betalningsanmärkning när Kronofogden meddelar utslag eller när tingsrätten meddelar tredskodom, att domstolen dömer till sökande/svarandes fördel innebär i sig inte att en betalningsanmärkning uppstår i kreditregistret, utan detta sker när en person/företag har gjort sig skyldig till en betalningsförsummelse eller konstaterats betalningsskyldig som i utslag eller tredskodom.
    Av din berättelse av döma fick företaget en tredskodom i och med att svaromål uteblev – därmed fick dem en betalningsanmärkning som kvarstår i tre år 🙂

    1. Tack för infon, Sanna! I och med att jag bad tingsrätten att skicka ut pappren på ytterligare en runda för komplettering, och Företaget svarade på den, så blev det ingen tredskodom. Men jag antar att det då blir ett utslag hos KFM då, istället?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.